Varje år är det någon båt som bli liggande kvar i sjön. Bortglömd och försakad av ägaren fryser den fast i isen. Överraskade av den första köldknäppen kan man kanske tro. Men Lustbåt har en annan teori. De här båtarna är dömda på förhand.
Det var en rekordvarm september. Men att jag badade så sent som första helgen i oktober är svårt att tänka sig när november kom med snö och kyla. Själv höll jag båten i sjön till mitten av oktober. Då insåg jag att det var slut med bryggsegling och årets sista färd gick genom en nästan torrlagd älvfåra ut till Sörvikshamnen.
Det var inte många tum vatten under kölen, i bland inget alls. Rännan söder om den stora sandbanken nedströms Jakobsbergsbron var smalare än någonsin. Med nöd och näppe, motorn på tomgång och hjärtat bankade som en hammare i bröstet, letade jag mig fram längs vasskanten medan kölen gång efter gång hade bottenkänning. Och även om befolkningen på Hammarö knappast är kända för sin ondsinthet var det inte utan att jag förstod hur Marlow och de andra ombord på ”The Nellie” kände sig.
För mig var dramatiken snart över. Under broarna i Skoghall passerade vi galant. Sedan mötte och tackade Vänern för i år med fritt vatten, frisk vind och lagom vågor innan kranen med två sling runt skrovet lyfte och la Chihiro tillrätta på sin vagn.
Kvar i isen.
Men värre var det för andra. När isen kom låg några båtar kvar. Isen kom tidigt och isen la sig fort. Frågan är ändå om det var så att isen kom som en överraskning, eller om de egentligen var dömda på förhand.
Allt hade egentligen börjat redan i augusti. Redan då kan man ana vilka båtar det är som inte kommer att vara uppe i tid: En sommarstorm och när jag kom ner till bryggan låg hon halvvägs ut med bara aktern förtöjd. Jag och en båtgranne drog in henne till bryggan med en båtshake. Det visade sig att skepparen hade nöjt sig med låskättingen för att förtöja henne i fören. Den kanske stod emot tjyvar, men när vinden ryckte och slet, slutade allt med att ringen i bryggan rycktes loss. Vi förtöjde henne nödtorftigt med en bit lina. Min båtgranne som visste vem som ägde båten, sa han skulle ringa och säga till att hen borde ta hand om sin båt.
Men hon blev liggande. Ingenting hände. Någon vecka senare friskade vinden i på nytt och ryckte och slet i förtöjningen. Den lina vi tillfälligt använt var på väg att ge upp. Jag lossade en fender och förstärkte förtöjningen med fenderlinan. Inte mycket men det höll. Och den förtöjningen har fungerat sedan dess. Och där har hon legat med veckorna har gått, och nu i veckan la sig isen.
Inlägget Fast i isen. Överraskad eller dömda på förhand? dök först upp på Lustbåt.