Ibland stöter man på saker som funkar så förträffligt att man helt enkelt inte begriper hur det går till. Det är som om de hade någon form av inbyggt förstånd. I mötet med smarta uppfinningar och fiffiga lösningar tar sig Lustbåt i dag teologiska toner och funderar över intelligent design
Kölsvinskôrv ett stycke intelligent design efter fullgjort värv.
En sådan sak är kölsvinskôrvar och de speciella dukar som är gjorda för att suga upp och torka bort olja samtidigt som de inte suger åt sig vatten. Alla som försökt torka bort olja med papper eller trasa förstår vad jag talar om. Det blir dyngsurt och en kletig blöt massa. Som oftast handlar det mer om att kleta ut oljan än att göra rent.
Ett oljefilter rymmer ungefär en halv liter olja. Det gamla oljefiltret hade ingen backventil. ( Här pratar vi om en mindre intelligent design. ) När jag lossade filtret rann det ut en skvätt olja i båten. Det mesta gick att torka upp med hushållspapper. Men ändå rann det ner en del kölsvinet där fick det ligga…
Intelligent design suger.
Sen hände det som inte ska hända, en plugg i sjövattenkylningen vibrerade loss. Det kom in duktigt mycket vatten. Och oljan som är lättare än vatten flöt upp och bildade en tunn oljefilm på den vattenyta som nu var lika stor som motorrummet är brett och långt. När vattnet sedan drog sig tillbaka häftade denna film fast på skott, motorblock och durk. Något måste göras. Jag försökte med en vanlig trasa. Det funkade så där. Någon föreslog att jag skulle spruta på avfettning och sedan på nytt fylla motorrummet med vatten för därefter att pumpa ut sörjan långt ut på sjön. Både miljömuppen och skepparen i mig vrålade NEJ!
I båtaffären hittade jag en Kölsvinskôrv. Det är en svensktillverkad produkt från Västsverige, som därför heter kösvinskôrv, och inte kölsvinskorv vilket somliga (läs alla) båttillbehörs firmor tycks tro. Jag tryckte ned den i det slagvattnet som var kvar i kölsvinet. På något sätt verkade den kunna skilja på vad som var vatten och vad som var olja. Den sög till sig olja men förblev i princip torr. På samma sätt var det med de oljedukarna.
Än en gång pratar vi intelligent design. På något magiskt sätt förmådde de i motsats till de trasor och papper som jag tidigare använt suga upp oljefilmen som kletat fast på motorrummets väggar. Det blev helt plötsligt var (nästan) lika vitt som den dagen Chihiro lämnade plastfabriken i Sysslebäck. Ja, det gick till och med att torka bort den olja som fastnat under propelleraxeln trots att där stod lite vatten kvar.
-Nu återstår bara en sak, svaret på frågan om hur man kommer åt att torka under själva motorn?
Inlägget intelligent design och Kölsvinskôrv – Mer rengöring dök först upp på Lustbåt.